Montering av vindavvisare på vindrutan

Det räcker inte att köpa en bra vindrutedeflektor som utan tvekan blir en prydnad för din bil. Den måste också monteras korrekt på sin arbetsyta. Endast då kan du uppnå det resultat du räknat med, med både ett estetiskt tilltalande utseende och lång livslängd.

Vid första anblick verkar montering av ett solvisir på vindrutan inte vara särskilt svårt, och bilägaren behöver inga särskilda kunskaper eller färdigheter för detta. Delvis stämmer det, men som vid alla ingenjörs- och teknikmoment finns det små hemligheter och särdrag även här. Att känna till dem skyddar mot misstag och oöverlagda åtgärder och gör att arbetet kan utföras med hög kvalitet.

Ordningen och innehållet i momenten avgörs i första hand av konstruktionen på den valda produkten. Utifrån detta väljer man sedan nödvändiga hjälpmedel och verktyg. Våra rekommendationer för montering av solvisir bygger därför på olika angreppssätt beroende på fästmetod. Vi stannar vid tre huvudtyper:

• ramkonstruktion med styv stomme;

• ramlös baserad på användning av fästen;

• ramlös med montering på tejp med klister.

Den första typen av deflektorer består av två delar: själva plastvisiret och ett stöd i form av ett tjockväggigt rör. Denna konstruktion ger högre styrka och ett mer uttrycksfullt utseende, men passar långt ifrån alla fordonstyper. Den är mest lämpad för jeepar, SUV:ar och lastbilar. Monteringen sker i två faser. I den första fästs rörstommen i karossen. För detta borras hål på i förväg markerade platser, och basen fixeras med bultar eller självgängande skruvar. Den andra fasen innebär att solvisiret ansluts till stommen. Som regel har vindrutevisir med ram en låsmekanism (spår, clips m.m.). Saknas den «sätts» skyddselementet fast med tejp.

För montering av universella visir med fästen behöver du göra en preliminär uppmärkning. Först anpassas själva fästena till fordonets modell med hjälp av ett flexibelt element, och därefter markeras borrpunkterna i karossen. Noggrann och tydlig uppmärkning uppnås genom att fixera enheten i önskat läge med tejp (för att undvika att skada ytan kan man använda frigolit eller kartong). När hålen borrats i karossen kan du gå vidare till montering och åtdragning av fästena i bultförbandet. Fästpunkten bör behandlas med tätmassa som korrosionsskydd.

Den sista gruppen vindrutevisir är den enklaste att montera på bilen. Men gläd dig inte för tidigt – även i en så enkel sak kan det finnas fallgropar. Hela monteringsprocessen kan beskrivas med ett primitivt schema: märkte upp – fäste med dubbelhäftande tejp – fixerade deflektorn. Trots det anser vi det nödvändigt att uppmärksamma följande nyanser. Arbetet görs bäst i en torr, stängd lokal vid plusgrader. Innan tejpen appliceras ska ytan förberedas genom att den rengörs och torkas av med avfettningslösning (eller med särskilda servetter som följer med produkten). Var också uppmärksam på tejpens kvalitet – det ska vara en produkt som uttryckligen rekommenderas för detta, inte kontorsmaterial. Om bilvisiret placeras fel måste misstaget korrigeras så snabbt som möjligt. Annars blir det svårt att lossa det från ytan.

Som framgår av vår beskrivning finns det ingen anledning att vara rädd för att montera en vindrutedeflektor själv. Det räcker att tydligt och noggrant följa alla steg i processen, utan att avvika från instruktionen och med iakttagande av alla rekommendationer. Då är framgången med din idé garanterad.