Test av Volkswagen Tiguan 2007-2016: stads-SUV utan onödigt pomp

Volkswagen Tiguan i första generationen är en kompakt crossover för den som vill ha hög sittposition, normal körkänsla och vettiga stadsmått utan att gå upp till en stor familjebil. Inom 2007–2016 ryms både tidiga bilar och uppdaterade versioner efter facelift 2011, och just 2016 är ett övergångsår: på vissa marknader fanns redan Tiguan i andra generationen, på andra såldes fortfarande den första.

Grundlogiken i modellen är enkel: Tiguan kör roligare än många praktiska konkurrenter, har en kvalitativ kupé och trivs bra i stan, men erbjuder ingen rekordstor bagagevolym och kan bli dyr att äga i äldre exemplar. Därför är den ett bra val för föraren som vill ha en kompakt crossover med ”personbilskänsla”, och mindre lyckad för den som jagar maximal volym, mjuk fjädring och lägsta möjliga servicekostnader.

Modellen och dess plats på marknaden

Första Tiguan gick in i segmentet kompakta crossovers som ett mer samlat och förarorienterat alternativ till rent utilitaristiska modeller. Med en längd runt 4,43 m är den smidig för gården, parkering och tät trafik, och en vändradie på 12 m gör inte vardagsmanövrer till en kamp med ratten. Mer om generationslogiken finns på sidan för Tiguan 2007-2016.

På marknaden låg den ungefär mitt emellan familjepraktik och känslan av en ”dyrare” bil. Därför valdes Tiguan ofta inte för torra bagagesiffror, utan för kombinationen av sittposition, interiörkvalitet, starka turbomotorer och tryggt uppträdande på motorväg. Jämfört med vissa japanska rivaler är den mindre utilitaristisk i karaktären, men trevligare för den som ofta kör själv eller med en passagerare.

Generationer och modellhistoria

Första generationen Tiguan, känd som 5N, debuterade 2007. 2011 uppdaterades modellen rejält: designen ändrades, utrustningen justerades och drivlineutbudet anpassades beroende på marknad. 2016 hade andra generationen redan lanserats globalt, men just första Tiguan förekom fortfarande som en sen eller övergångsvariant.

För köparen på begagnatmarknaden är detta viktigt av två skäl. För det första kan bilar från 2007–2010 och 2011–2016 skilja sig ganska tydligt i utrustning och motorutbud. För det andra är det lätt att 2016 blanda ihop en sen Tiguan I med en tidig Tiguan II om man bara tittar på årsmodell i papperen och inte på karossgenerationen.

Motorer och transmissioner

Modellens starka sida är turbomotorerna som ger crossovern bra drag och rapp respons. Men här är det viktigt att inte generalisera: motorprogrammet varierade kraftigt mellan marknader. För tidiga bilar är bekräftade bensinmotorer 2,0 TSI på 170 och 200 hk, samt diesel 2,0 TDI på 140 hk. På sena versioner av första generationen förekom på vissa marknader dieslar 2,0 TDI SCR på 110, 150 och 184 hk.

Även på växellådor finns det inget universalsvar för alla år. I Tiguan I förekommer 6-växlad manuell, 6-stegad automat och 7-stegad DSG, och drivningen kan vara framhjulsdrift eller 4MOTION. Om du vill ha ett förutsägbart och lugnt ägande ska du inte bara titta på motorn, utan också på växellådans skick, servicehistorik och bilens ursprungsmarknad.

Kaross, mått och chassi

Karossmässigt är Tiguan I en klassisk kompakt crossover: inte en liten halvkombi på styltor, men heller inte en klumpig familje-SUV. Det är en av anledningarna till att modellen fungerar så bra i stan. Markfrigången i källor för olika marknader når upp till 200 mm, och i versioner med Escape-paketet fanns en angreppsvinkel på 28° samt offroad-läge med backassist. För grusväg, vinter och trottoarkanter räcker det, men tung terräng är inte dess hemmaplan.

Chassit upplevs fastare än hos vissa konkurrenter. På bra väg är det en fördel: bilen känns samlad och lättläst. På dåligt underlag blir det mer en smaksak, eftersom fjädringen kan upplevas som lite hård.

Det är också värt att komma ihåg bagageutrymmet: siffrorna varierar mycket beroende på marknad och mätmetod. För europeiska versioner är det på tidiga bilar cirka 395 l, på senare upp till 470 l, men även då var Tiguan ingen segmentmästare i lastutrymme.

Interiör, komfort och säkerhet

Interiören är en av anledningarna till att modellen fortfarande efterfrågas. Den är prydlig, vuxen i känslan och ser i många utrustningsnivåer dyrare ut än man väntar sig av en kompakt crossover från de åren. Sätena är bekväma, sittpositionen hög och ergonomin typiskt Volkswagen: enkel och logisk.

Praktiken är också genomtänkt: baksätet har 60:40-delning, sektionerna kan skjutas och flexibiliteten gör det lätt att hantera last. Det är ett bra alternativ för en familj med barnvagn, cykel utan framhjul eller packning för en kort resa, men om du behöver maximal plats med sätena uppe kan vissa konkurrenter vara smidigare.

Säkerhetsmässigt låg Tiguan I på en bra nivå för sin tid: antisladd, antispinn, elektroniska bromsassistentfunktioner och flera krockkuddar ingick i modellens arsenal, och versioner från 2012–2013 fick höga betyg i amerikanska säkerhetsrankningar. Nackdelen idag är uppenbar: infotainment och delar av elektroniken känns redan daterade.

Vardagsanvändning

I vardagen är Tiguan smidig just tack vare formatet. Den är lätt att parkera, tröttar inte med sina mått, känns trygg på motorväg och kan dra släp upp till 2000 kg i versioner där det är godkänt. För aktiv användning är även taklasten på upp till 100 kg nyttig — takrails och takbox/lasthållare gör faktiskt skillnad här.

Bränsleförbrukningen ska bedömas med försiktighet. Tidiga bensin-2,0 TSI hade officiella siffror runt 7,9–9,1 l/100 km beroende på version, och sena dieslar på vissa marknader 5,0–5,7 l. Men det är olika mätcykler, och i verkligheten kan man inte kalla en äldre bensin-Tiguan ekonomisk. Om huvudkriteriet är minimal bränslekostnad är modellen inte bland de starkaste i klassen.

Ett annat viktigt område är ålder och tekniskt skick. Ägare nämner ofta dyra reparationer av turbo, vattenpump, koksavlagringar i bensinmotorer, växellådans beteende i låg fart och små elektriska överraskningar. Före köp bör du även kontrollera återkallelser, bland annat för bränslepumpen på vissa bilar från 2009–2014 och för krockkuddar på vissa bilar från 2015.

Styrkor och svagheter

Som begagnad bil är Tiguan I bra när du medvetet inte köper ”världens mest praktiska crossover”, utan en kompakt familjebil som är trevlig att köra. De mest intressanta exemplaren är välskötta bilar med transparent servicehistorik, och bland de sena årsmodellerna rekommenderas ofta att titta extra noga på 2013–2014.

Tuning och tillbehör

För första Tiguan är tuning inte främst en dekorativ grej, utan ett sätt att anpassa bilen för vardagen: skydda kupén, förenkla resor med packning och bevara karossen där den ofta får kontakt. Det är smidigt att börja med sidan för Tiguan 2007-2016 för att kontrollera generationen och inte blanda ihop första karossen med senare versioner. För ett praktiskt upplägg är även urvalet av gummimattor för Tiguan och lösningar för rails och takräcken till hjälp.

De mest logiska tillbehören för den här modellen är sådant som fungerar varje dag: mattor, taklösningar, skydd för bagagerumströskeln. De är mer användbara än slumpmässig exteriördekor, särskilt om bilen används som familje- eller resebil.

Vad du kan kika på för den här modellen

• Gummimattor till kupén — ett praktiskt val för stad, vinter och smuts; innan beställning till första generationen behöver du kontrollera golvformen och årsmodellen.
• Takräcken och lasthållarbågar — användbart om Tiguan transporterar cyklar, takbox eller utrustning; här är det extra viktigt att kontrollera taktyp och kompatibilitet med just din kaross.

Slutsats

Volkswagen Tiguan 2007-2016 är ett bra val för den som vill ha en kompakt crossover med bra sittposition, en vuxen interiör och mer livlig körkänsla än många renodlat praktiska rivaler. Men det är inte det bästa alternativet för köparen som behöver klassens största bagageutrymme, maximalt mjuk fjädring eller minsta möjliga risk för dyra reparationer.

Väljer du ett välskött exemplar, kontrollerar motor, växellåda, återkallelser och verklig servicehistorik, känns första Tiguan fortfarande logisk. Med Tiguan är det inte emblemet som avgör, utan skicket på just den bilen.